En novellsamling av Jens Lapidus utgiven av Wahlström & Widstrand. |
Emellanåt upplever jag novellerna lite upprepande och som tvådimensionella händelseförloppsbeskrivningar som inte riktigt får liv och ej heller helt passar in i novellens form.
Men några noveller sticker ut. Min favorit är Filmen som handlar om en advokat som ska försvara en klient som anklagats för att bete sig vidrigt mot sin styvson. Där är det framför allt den stilistiska kompositionen som tilltalar mig. Tyvärr är det den första novellen och jag tycker inte boken blir lika bra igen. Alborazmassivet är den novell som skiljer sig mest från de andra. Där råkar tre personer ut för en lavinolycka. Denna skulle jag gärna diskutera med någon.
I en intervju med Jens Lapidus angående boken berättade han att han experimenterat med språk, uttryckssätt och form i de olika novellerna. Det märks, någon är full av slang, någon annan av diskbänksrealism.
Jag uppskattar mycket det outtalade när jag läser, och det är också de noveller i denna novellsamling som präglas av detta som jag uppskattar mest.
Betyg: 3 karameller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar