Den sista myten

En bok jag gärna skulle vilja
ha i bokhyllan,
den finns dock bara som ebok.

Mitt Sigge-Eklund-läsprojekt går vidare. Efter Synantrop har jag nu läst Den sista myten, även den utgiven på Albert Bonniers förlag. Denna bok ligger mig närmre än Synantrop.

Den numer icke så produktive författaren blir en dag uppringd av en för honom okänd människa som undrar om han vill anta uppdraget att skriva en biografi om B. Författaren går med på det och får tillgång till B:s lägenhet. I den hittar han bland annat gamla dagböcker som leder honom till personer som han söker upp för att komma B närmre. 

Ramhandlingen säger dock inte särskilt mycket om bokens egentliga innehåll. Den handlar om jakten på livets sanningar. Om vad som är förutbestämt och vad vi kan påverka. Det handlar om film och dramaturgi. Jag minns hur Sigge i hans och Alex podcast en gång pratade om hur alla filmer dramaturgiskt på minutnivå är uppbyggda på samma sätt. Oerhört intressant. Följer våra liv också den typen av dramaturgi?

Tyvärr är Sigge Eklunds böcker slutsålda och förlaget har inte tryckt upp fler. Detta är annars en bok jag gärna skulle vilja ha och stryka under alla de bra och tänkvärda formuleringar som finns i den. Liksom i Synantrop är Sigge Eklund otroligt välformulerad. Det är en fröjd att läsa.

Mina tankar vandrar till Sofies Värld av Jostein Gaarder, en av de böcker som påverkat mig mest under mitt liv.

Tills vidare kan man köpa boken i e-format hos adlibris, bokus och cdon.

Synantrop

Sigge Eklunds debutroman ut-
given på Albert Bonniers Förlag.

Jag spontanköpte Sigge Eklunds uppväxtskildring Det är 1988 och har precis börjat snöa för flera år sen, men har inte läst den än. Jag tror det var första gången jag stötte på hans namn. Sedan dess har jag kommit i kontakt med det några gånger, i bruset, det har nämnts i sammanhang som bloggportalen och vulkan. Tills Alex och Sigges podcast kom för ca ett halvår sen. Gång på gång har jag fascinerats över hans förmåga att formulera de lite mer ickekonkreta vardagssanningarna i detta forum. Jag har tänkt att jag måste läsa hans böcker (som för övrigt enbart finns som e-böcker då de är slut på förlaget, det finns dock en namninsamling vars mål är att få ut Sigge Eklunds böcker i pocket).

Jag började således med hans debut, Synantrop. Syn står för syntetisk och antrop för människa. Det är verkligen en kärlekshistoria som undertiteln förkunnar. En bok om förälskelse och konsekvenser. Första halvan av boken är väldigt lågtempo. Det är mycket beskrivningar, väldigt bildligt och filmiskt. Denna del handlar om hur den unga manlige krönikören och den unga kvinnliga skådespelerskan träffas, och förälskelsen beskrivs. Det är vackert. Varje ord är väl valt.

Ett citat:

" När vi kysser varandra känns det inte som om vi kysser varandra, utan som om vi tillsammans kysser någonting varmt som glider runt bland tungorna."

Efter halva boken händer det mycket. Det är en sorglig historia, på ett icke förutsägbart sätt. En faktisk handling likväl som en tänkbar liknelse över förälskelsen som fenomen.

Man känner att det är en ung Sigge Eklund som skrivit denna (utgiven 1999 när Sigge var 25 år), ur hans perspektiv. Det är tydligt att den formuleringsmästare jag vill uppleva i romanform finns, om jag recenserat romanen när den kom hade jag troligtvis använt ett ord som lovande debut.

Betyg: 3 starka karameller

Boken finns att låna som e-bok på biblioteken.